Hålkamerans historia

midsommar
midsommar

Den moderna fotografins historia och hålkamerans är naturligtvis i långa stycken densamma. Men som i all historieskrivning måste författaren göra uteslutningar och förkortningar. Här låter jag i alla fall den linslösa fotografin få breda ut sig. Utan Eric Renner och Pinhole Recource hade den här hålkamerasidan inte blivit skriven.

Första gången de optiska grundprinciperna för hålkameran nämns är på 400-talet före vår tideräkning av den kinesiske filosofen Mo-Ti 492-371 (senare Mo-tsu). Före Mo Ti hade andra kinesiska forskare genom experiment upptäckt att ljuset färdas i en rak linje. Mo Ti är däremot den förste som beskriver hur det ljus som motivet reflekterar ger en upp-och-ner-vänd bild inuti en camera obscura. Han förstår att ljuset från föremålet reflekteras i alla riktningar och att strålarna från förmålets topp färdas i en rak linje genom hålkamerahålet och därför hamnar i den reflekterade bildens botten. Texten presenteras härunder i en engelsk översättning, dunkel och svårgenomtränglig.

Canon: The turning over of the shadow is because the crisscross has a point from which it is prolonged with the shadow. Explanaition: The light’s entry into the curve is like the shooting of arrows from a bow. The entry of that which comes from below is upward, the legs cover the light from below, and therefore form a shadow above; the head covers the light from above, and therefore forms a shadow below. This is because at a certain distance there is a point which coincides with the light; therefore the revolution of the shadow is on the inside. 
(från Eric Renners Pinhohe Photography 2000 sid 4)

Märkligt nog nämns inte camera obscura i kinesiska texter igen förrän på 1800-talet.

I Europa skriver Aristoteles på 330-talet före vår tideräkning om ljus och projektioner i skriften ”Problem”. Han har observerat att även om solen passerar genom ett fyrkantigt hål så kastar den en rund ljusfläck på marken. Han har också under en solförmörkelse noterat att alla ljusfläckar under träden antar samma form som den skymda solen. Han observerar, men förstår inte ljusets natur. Det här kallades i optiksammanhang för ”Aristoteles problem” och löstes först 1521 av Franciscus Maurolycus. Springorna i trädens lövverk, där solen tränger igenom, avgränsar ljuset på samma sätt som ett hålobjektiv och det du ser på marken är inget mindre än en projicerad bild av solen själv. Den runda ljusfläcken Aristoteles såg det ”fyrkantiga hålet” göra är naturligtvis också en ljusprojektion av solen. Ett helrunt hål med tunna kanter ger en skarpare bild.

Alha´zen (Ibn al-Haytham) 965–ca 1040 arabisk filosof, vetenskapsman och matematiker. Beskriver i sina vetenskapliga texter om optik en Camera Obscura och gör också jämförelser med Cameran och ögats uppbyggnad. Hans arbeten översätts till latin på 1200-talet och bildar fundamentet för västerlandets fortsatta forskning kring optik. Under medeltiden kallas han ”Pothelmaios den andre” för att förklara hans storhet och vidden av hans vetenskapliga betydelse.

Leonardo da Vinci 1452-1519 italiensk målare, skriver om hålkamera och ljusprojektioner som hjälp i skissarbetet (En ursäkt för att ni får dessa texter på engelska):

”Who would believe that so small a space could contain the image of all the universe? O mighty process! What talent can avail to penetrate a nature such as these? What tongue will it be that canunfold so great a wonder? Verily, none! This it is that guides the human discourse to the considering of divine things. Here the figures, here the colors, here all the images of every part of the universe are contracted to a point. O what a point is so marvelous!” –Leonardo Da Vinci’s comments on the ”Camera Obscura” (Dark Room), or what we today call the pinhole camera. from The Amateur Photographer’s Handbook by Aaron Sussman Thomas Y. Crowell Company: 1962

om kameralinsens seger och hålkamerans återintåg

Som hjälpmedel vid skissarbetet blir kameralinsen en revolution. Bilden blir klarare men framför allt ljusstarkare. Camera Obscura är under 1500-talets andra hälft i första hand en lins-Camera Obcura och skall så förbli fram till dess att fotografin föds. Här skulle man kunna tro att hålkameran är uträknad, men rätt snart efter fotografins etablering dyker den upp igen.

flinders_petrie
Flinders Petrie

Först ut att aktivt arbeta med fotografiska hålkamerabilder är arkeologen och egyptologen Flinders Petrie. Utan någon särskild foto- eller kameravana konstruerar han på 1880-talet själv en enkel lådkamera, som hans kollegor döper till kakburkskameran. En laddsäck sitter fastmonterad på kameran för att göra det möjligt att enkelt skifta glasplåtar under arbetet. Den stumma kroppen är försedd med en enkel lins med två bländare med så höga bländarvärden, ƒ:100 och ƒ:200, att kameran i praktiken fungerade som en hålkamera. Ingen glaslös hålkamera alltså, men ändå… Här på bilden ses Petrie använda den som reprokamera. Det används också till vyer över Petries utgrävningsområden, gärna med människor för att få en skala på motivet.

Petrie lyckades få en filmtillverkare att specialgjuta glasplåtar i kamerans udda filmformat. De bilder Petrie tog är inte så märkvärdiga i sig och jag tycker mig förstå att Petrie i första hand har velat skapa habila dokumentationer med en så rak och okomplicerad arbetsprocess som möjligt. Petrie som person är däremot mer än märkvärdig.


The Onion Field, George davison (England 1854-1890) 1890, fotogravyr från 1907
The Onion Field, George Davison (England 1854-1890) 1890, fotogravyr från 1907

En av fotohistoriens mest kända hålkamerabilder bär titeln ”The Onion Field” och fotograferades av George Davison 1890. Den fick sin stora spridning som fotogravyr i Alfred Stieglitz publikation Camera Works år 1907. Syftet med hålkameratekniken är här fullt ut gestaltningsmässiga.

 

George Davison was one of the founding members of The Linked Ring Brotherhood, a group of photographers who severed their association with the Photographic Society of Great Britain to set up their own salon, feeling the concerns of the society to be too focused on technical issues rather than on matters of artistic merit. Davison’s work was influenced by Peter Henry Emerson’s ideas of selective focus in photography which emulated the eye’s vision of nature. Davison adapted these theories to espouse an impressionist aesthetic. He believed photography to be in a unique position to evoke nature through direct experience which, when distilled by an artistic sensibility and handling of the medium, could provide an enhanced impression of nature by portraying its essence.

‘The onion field’ (originally titled ‘An old farmstead’) was the first impressionist photograph that Davison exhibited in 1890. He took the image using a pinhole camera – where a small hole on a piece of metal replaced an ordinary lens – which diffused sharp detail to provide an image of landscape through an overall soft focus, accentuated by the collective patterning of onion flowers. While Emerson would come to resent his ventures into naturalistic photography when seeing its impressionist extremes in works such as Davison’s, it met the approval of Alfred Stieglitz, champion of a new generation of pictorial photographers, who reproduced ‘The onion field’ as a photogravure 17 years later in the pages of his illustrious journal ‘Camera Work’. © Art Gallery of New South Wales Photography Collection Handbook, 2007

För hålfotografi av idag rekommenderas följande länkar:

Pinhole Resource! Det här är den seriösa klubben. Fram till år 2006 gav de ut papperstidningen Pinhole Journal, men gamla nummer går fortfarande att beställa. Alla nummer alla årgångar får du för 96 dollar!

ƒ:295 Nördforum för all typ av fotografi. Om du vill gå en helgkurs i Daguerrotypi så ska du titta här.

Worldwide Pinhole Photography Day. Egentligen är det här den kompletta hålkamerasidan.

Chris Keeney´s länksamling. Nästan för många länkar att gå igenom. Allt är kanske inte relevant. Stora länksidor tenderar också att ha för många döda länkar.

Fotografsidor

Marja Pirilä lärde mig hålkamera på Fotohögskolan i början av 90-talet. En fantastisk fotograf. Besök hennes sida! Och det handlar inte bara hålkamera utan lika mycket om linsprojektioner.

Eric Renner har jag aldrig träffat men är ändå någon jag står i stor tacksamhetsskuld till. Hans arbete med hålkamera och tidningen Pinhohe Journal har varit helt avgörande för min förståelse för hålkameran möjligheter.

Kommentera