Brännvidd

braennviddMed ett brännglas kan man bränna in sina initialer i en träbit när solen ligger på. Det kupade glaset samlar solljuset till en brännande punkt, brännpunkten. Ljuspunkten är en miniatyrbild av solen och är som minst när glaset befinner sig på ett visst avstånd från träbiten. Detta avstånd kallas brännvidd (eng: focal length). Översätter vi det här till fotografin blir brännvidden det samma som avståndet mellan filmen/sensorn och objektivet, eller mer exakt uttryckt, avståndet mellan objektivets optiska medelpunkt och sensorn när man ställt skarpt på oändlighet.

Objektiv kan ha olika brännvidd och när man talar om teleobjektiv, vidvinkel- och normalobjektiv är det objektivets brännvidd man refererar till.

Thomas fotograferad med normal brännvidd (150 mm på 4 x 5 tum storformatskamera, vilket ungefär motsvarar 50mm på en 24x36 systemkamera)
Thomas fotograferad med normal brännvidd (150 mm på 4 x 5 tum storformatskamera, vilket ungefär motsvarar 50mm på en 24×36 systemkamera)

Ett normalobjektiv, som ger ett bildutsnitt som motsvarar vårt synfält på ett ungefär, har en brännvidd som är lika med diagonalen på kamerans sensor/filmformat. Vi kan titta på en kamera med bildformatet 24 x 36 mm. Diagonalen på dess sensor alt. filmnegativ är ca 43mm. Ett objektiv med brännvidden 50mm ligger hyfsat nära och räknas därför som normalobjektiv. Ju större sensor, desto längre brännvidd för att få normal brännvidd. Hasselbladskamerans normalobjektiv är 80 mm och en storformatskamera med negativformatet 9 x 12 cm har ett normalobjektiv på ca 150 mm. På en digitalkamera med 15,8 millimeter x 23,6 sensor, som till exempel Nikon D40x blir normalobjektivet ungefär 35 mm.

Objektivet med brännvidden 50 mm har alltså ett avstånd på 50 mm från den optiska medelpunkten till filmplanet. 50 mm är ”normal brännvidd” på en analog systemkamera. Vad som är normal brännvidd för en speciell kameratyp (småbild, mellanformat, storformat) beror på hur stort negativet/sensorn i kameran är. (Hasselblad har till exempel ett fint vidvinkelobjektiv som är just 50 mm.)

Ett normalobjektiv ger oss ungefär det utsnitt av verkligheten som vi ser. Ett objektiv med kortare brännvidd (t.ex. 17mm, 28mm & 35mm på en 24×36 systemkamera) ger en större bildvinkel och ger ett större utsnitt av verkligheten än 50mm’s-objektivet och kallas därför vidvinkelobjektiv. Ett objektiv som har en större brännvidd än 50mm (t.ex. 70mm, 80mm, 135mm, 200mm osv.) fungerar som en kikare, man kommer alltså närmare sitt motiv, men man skärmar också av bildvinkeln så att man ser mindre runt omkring än vad vi ser med blotta ögat.

På vissa objektiv kan brännvidden förändras. De kallas zoomobjektiv, och tillåter fotografen att snabbt och lätt pröva olika bildutsnitt. Zoomobjektiven är relativt ljussvaga jämfört med objektiv med fasta brännvidder. Zoomomfånget anger hur stor skillnaden är mellan den kortaste brännvidden och den längsta.

Kamerans normalobjektiv motsvarar ögonens perspektivuppfattning…

Ja, så brukar man säga, och det är väl på ett sätt sant. Jag kan förklara det med ett experiment: Om du betraktar ett fotografi på ett armslängds avstånd och bilden inte är större än ett A4-papper så känns utsnittet och förhållandet mellan förgrund och bakgrund i bilden ”naturligt” om du har fotograferat med ett normalobjektiv. Är bilden däremot ovanligt stor, säg typ fondtapet så skulle ett vidvinkelobjektiv kanske passa bättre. Anledningen till det är att avståndet mellan dig och bilden i förhållande till bildstorleken är så annorlunda. Hänger vi upp fondtapeten utomhus och ökar betraktningsavståndet till hundra meter skulle jag återigen välja normal igen (eller kanske tele) om målet är en brännvidd som inte sticker ut och ger något väsen ifrån sig. Okey, det där var lite trassligt. En annan mycket enklare regel för när ett objektiv är normal eller inte är den här: Kamerans normalobjektiv har en brännvidd som motsvarar diagonalen på kamerans sensor.

Det som avgör hur vi uppfattar bildens perspektiv är en kombination av brännvidd, fotograferingsavstånd och utskriftens storlek.

Normalobjektivet ger alltså oftast en bild utan perspektivförvrängningar. Men testa att fotografera porträtt riktigt nära med ett normalobjektiv/normal brännvidd. Du kommer att märka en perspektivförvrängning som liknar den med vidvinkelobjektiv. Återigen handlar det om vad vi är vana att se. Det är mycket sällan som vi tittar på varandra närmare än en armlängds avstånd. Prova utan kamera! Hur ser ett ansikte ut på 25 cm avstånd? Förmodligen som en vidvinkelbild. När du är tätt inpå ditt motiv ger även dina egna ögon ett vidvinkelperspektiv.

sara
Sara är fotograferad med teleobjektiv (85 mm på 24x36mm systemkamera) och drygt en meter mellan kamera och modell
ruben_vv
Ruben fotograferad med vidvinkel (28 mm på 24x36mm systemkamera) med 35 cm mellan modell och kamera

Titta på bilden av Thomas överst på sidan! Han återges på ett sätt som är typiskt för normalobjektiv på ett inte allt för nära motivavstånd. ”Det ser normalt ut” och valet av brännvidd påverkar inte vår läsning av bilden. Sara däremot är fotograferad med ett teleobjektiv och perspektivet i den bilden känns vid jämförelse något hoptryckt. Bilden på Ruben, som är fotograferad med vidvinkel på nära håll, har fått de egenheter som kännetecknar en vidvinkelbild. Det nära avståndet till motivet förvränger huvudformen, förstorar det som är närmast kameran och krymper det som är längre bort.

Samma avstånd, olika brännvidder

ruben-samma-avstaand
Ruben: samma avstånd till motivet, två olika brännvidder

Jämför nu med dessa två bilder av Ruben. Fotografen har hela tiden stått dryga metern från modellen men varierat brännvidden från tele till vidvinkel.  Den svarta ramen i den högra bilden motsvarar ungefär utsnittet hos den vänstra bilden, Det här är kanske det enklaste sättet att förstå brännvidd och bildvinklar på – som ett utsnitt ur verkligheten.

För att kunna fotografera riktigt tajta, ”nära” porträtt utan att få perspektivförvrängningar kan fotografen välja ett porträttobjektiv (= kort tele) med en brännvidd på mellan 70mm och 135mm. Dessa skapar en perspektivuppfattning som känns normal även när du går nära motivet. Bildvinkeln hos porträttobjektivet gör alltså att fotografen kan stå längre ifrån och ändå ta ”närbilder”.

Om olika brännvidder och olika avstånd till modellen

tele- och vidvinkelobjektiv
olika brännvidder och olika motivavstånd men relativt lika stort motiv

Här har två olika brännvidder använts, teleobjektiv på den vänstra och vidvinkel på den högra bilden. Modellen har stått stilla på samma plats men fotografen har flyttat sig så att modellen ska bli lika stor på de båda bilderna trots att två olika brännvidder har använts. Skillnaderna i bildvinkel mellan de olika brännvidderna gör att bakgrunden förändras kraftigt.

förkortning
förkortning

En typisk effekt av vidvinkelbilder är kraftiga perspektivförkortningar och störtande linjer. Ju kraftigare vidvinkel desto kraftigare perspektiv-förkortningar. Om kameran hålls rak får man inte den typen av förvrängningar. Ett vattenpass på kameran är därför till stor hjälp vid fotografering med kraftiga vidvinklar.Eller så väljer man att utnyttja effekten. Se till exempel bilder av William KleinBill BrandtIrving Penn och hur dessa har utnyttjat vidvinkelobjektivet.

Kommentera