Argentoplatinotypi
ur bokbrojektet "Skomarka", AgPl-typi A kall, på tumba svenskt arkiv.
ur bokbrojektet ”Skomarka”, AgPl-typi A kall, på tumba svenskt arkiv.

Det här är den kallitypiprocess jag lärde mig av Håge Wiktorsson och Rainer Tivan. Originalrecepten kommer från olika årgångar av The Photo-Miniature och är skapade av James Thomson. Dessa är i sin tur översatta och omräknade av Håge. Jag har räknat om en del volymer så att recepten ska bli lättare att jämföra.

Jag tycker argentoplatinotypirecepten är extra intressanta. De har karaktär och ger vackra split-toner och kalla toner på rätt sorts papper. Det ska väl sägas att historiska fotoprocesser generellt kräver rätt mycket tid och tålamod. Recepten är lynniga och det gäller att du är mycket metodisk för få ett repeterbart resultat. Renlighet är ett absolut måste. Skaffa skålar som du märker upp och bara använder till den här processen.

De recept jag jobbat mest med är de tre olika AgPl-recepten nedan och Thomsons 3:a. Dessa lyckades för det mesta och då blev resultatet väldigt vackert – men processen är som sagt lynnig. Rätt ofta gav silverframkallaren upp och allt silver fällde ut och la sig i botten på framkallningsskålen som ett svart slam. Händer det tre gånger på en dag blir man sur och tvär. Pröva olika papper om det börjar bråka.

Ruben och Viktor, 1991, AgPl-typi A kall, på grängat cremefärgat grafikpapper.
Ruben och Viktor, 1991, AgPl-typi A kall, på grängat cremefärgat grafikpapper.

Alla kallitypirecepten jag testat har alltid lämnat kvar en gulaktig slöja (troligen järnet) på kopian. Jag har inte kunnat härleda det till något särskilt men återigen misstänker jag att det har med mitt pappersval att göra. Den är inte så störande på själva bilden, men jag maskar ofta kanterna vid kopieringen för att få vita bildkanter och där syns slöjan ännu tydligare. Thomson skriver att fixtiden ska ökas om bilden inte blir vit i basen, men fixet tvättar ju inte ur järn … Ett EDTA-bad är nog bra (se arbetsgången). Framkallaren tvättar ur en del järn, men hur mycket?

Man ska nog ägna Thomsons sista recept extra uppmärksamhet. Han korrigerade dem hela tiden och blev förmodligen mer kunnig med åren.

För kännedom: I samtliga av Thomsons kallitypirecept ingår det Gummi arabicum 10 grains/ounce. Detta har Håge uteslutit

Brasklapp: De flesta av recepten om kallitypi och argentoplatinotypi är hämtade ur den hundra år gamla tidskriftsserien ”The Photo Miniature”. Men handhavandet har jag och andra modifierat – till exempel att använda EDTA för att tvätta bilden. Jag ska försöka ange källor tydligare.

Förslag till arbetsordning på Thomsons Argentoplatinotypier och Kallitypier med sur silverframkallare.

  1. Sensitera. (Ev. dubbelsensitera för att få ett jämnare utstryk.)
  2. Exponera. Till 3:an skriver Thomson att mellantonerna inte ska färgas av
    exponeringen utan bara skuggorna.
  3. Framkalla i ca. 5 minuter. Snabbt ner med bilden i framkallaren så att
    hela ytan täcks samtidigt, annars blir det lätt flammigt.
  4. Kort mellanskölj
  5. 4%-ig EDTA-lösning i tre separata bad, 2-3 minuter i varje.
  6. Kort mellanskölj.
  7. 5%-igt rent Natriumtiosulfatfix i ca 5 minuter.
  8. HCA och slutskölj.

    Naturligtvis kan man tona även Thomsons kallitypier (i så fall mellan punkt 6 & 7) men då mister man split-tonerna och de speciella bildmässiga egenskaper som recepten har.


    Thomsons AgPl-typi med sur silverframkallare
    Sensiterinslösning
    1915
    (A) kall
    1915
    (B) Svart
    1922
    (C) Brun
    JärnIIIoxalat 27% 14,7 ml 10,7 ml 11,5 ml
    Destillerat vatten till 95 ml 95 ml 95 ml
    Ammoniumjärncitrat, grön 3,9 gram 4,85 gram 7,75 gram
    Kaliumoxalat 3,5 gram 3,5 gram
    Oxalsyra 0,4 gram
    Kaliumjodid 5% 8 ml
    Platina 20 % 6 dr 6 dr 4 dr
    Fosforsyra 85 % 20 dr 5-20 dr 2-5 dr
    Kaliumdikromat 10% 3-15 dr 3-8 dr 3 dr

    Dessa AgPl-typirecept är rätt rakt på utan underligheter. Var noga med att förvara lösningen mörkt. Och säkert! Tänk på din egen och andras hälsa!

    AgPI-typi, C ger gulbruna toner. (rätt fula tycker jag … )
    AgPI-typi, B ger neutralsvarta till brunsvarta toner.
    AgPI-typi, A är Håges variant på B och ger kallare toner (ordentligt blå på vissa papper) och är mycket kontrastrik. Håge rekommenderar negativ med SO (svärtningsomfång) 0,9 ! vilket är underligt lågt i jämförelse med andra liknande recept.


    Kallitypi enl Thomson med sur silverframkallare
    Sensiterings-lösning
    1
    2
    3
    4
    5
    6
    JärnIIIoxalat 27% 10,75 ml 20,15 ml 10,75 ml 15,9 ml 23,7 ml 21,5 ml
    Destillerat vatten till 95 ml 95 ml 95 ml 95 ml 95 ml 95 ml
    AmmoniumJärncitrat,brun 4,85 g 5,45 g 6,6 g 3,6 g 1,95 g 1,15 g
    Kopparklorid (max 2 g) 1,55 g 1,55 g 1,55 g 1,4 g 1,15 g 1,15 g
    Kaliumoxalat 6,8 g 6,8 g 6,8 g 6,2 g 7,2 g 5,85
    Silvernitrat 2,9 g 2,9 g 2,9 g
    Platina 20% 4-8 dr 4-8 dr
    Oxalsyra 2,9 g 2,9 g 2,9 g 2,75 g
    Citronsyra 0,8 g
    Kaliumdikromat 10% * ? – 12 dr (7) dr (7) dr 1 -7 dr

    * ”to suit”
    Recepten kommer från olika årgångar av The Photo-Miniature: 1 och 2 från 1905, 3 och 4 från 1907, slutligen recept 5 och 6 från år 1903

    Thomsons 3:a är utarbetad för ”tunna och överexponerade negativ” enl Thomson, vilket väl motsvarar platinanegativ ungefär. En kontrastrik kallitypi alltså som ger brunsvarta till kalla toner. Thomson skriver att om det bronserar i skuggorna är det för mycket silver i sensiteringslösningen. Detta kan balanseras genom att tillsätta en liten extra mängd kopparklorid, men det får aldrig bli mer än ”10grains/ounce” för då är lösningen förstörd och irreparabel. (se The Photo-Miniature No81 sid 425) Ju mer silver destå brunare/grönare bildtoner samt högre kontrast, medan extra koppar ger blåare toner och sänkt kontrast. Allt enligt Thomson.

    Om sensiteringslösningen till Thomsons 3:a

    Blanda kemin i nämnd ordning i en mörkbrun burk. Agitera inte, utan vänd bara burken några gånger och ställ den mörkt i 24 timmar. Häll sedan, sediment och allt, igenom ett filter.

    Använd bomullstuss i glastratt skriver Thomson, jag använde dubbla melittafilter. Thomson skriver också att man ska krama ur bomullstuss så att ingen sensiteringslösning går till spillo. Jag tycker det här är en konstig instruktion. Snålhet kanske; jag kör melitta.

    Lösningen är nu klar att användas och är, om den förvaras i mörka fyllda flaskor, hållbar i månader.

    Thomsons 1:a ska som regel ge blåsvarta toner men på vissa papper brunsvarta. Liknar trean och är också för tunna negativ ”but as the case with other formulas, can be diluted when required”. För ökad kontrast tillsätts mer kaliumdikromat.