om olika hålkameralösningar och några byggtips

OBS! Ju större kamera (större bildavstånd) du bygger desto större hål behövs det för att få maximal skärpa. Trots detta blir bländartalet högre! Ljusavfallet i den stora kameran kompenseras alltså inte av den större hålöppningen. Om korta slutartider är viktigt kan det därför vara klokt att inte bygga allt för stort. Jag hoppas att mina kameraexempel här kan ge litet vägledning. Se också introsidan för formlerna

Den svartmålade matkassen

Den här kameran är redan presenterad på förra hålkamerasidan så jag får börja med den. Egentligen en rätt kass hålkamera men cool för att den är så enkel. Fullständiga instruktioner finns på engelska bredvid bilden. Det är viktigt att den verkligen blir svart inuti (spreja utanpå också om du är nervöst lagd) för den kommer att läcka ljus annars. eftersom exponeringstiden beräknas på hålstorlek i förhållande till bildavståndet (= typ brännvidd) blir exponeringen rätt chansartad med den här påskameran. Kass men snygg! Eftersom den här kameran mest består av luft är den extremt vindkänslig. Ett förslag till lösning är att lägga en bok i botten på kassen.

Tändsticksasken

Det här med saker och tings mått är roligt. En tändsticksask råkar ha samma bredd som en småbildsrulle! Detta gör den perfekt för enklare hålkamerabyggen. Filmplanhållningen löser sig själv så att säga. Men pappasken släpper igenom ljus så kameran måste kläs med svart papper alternativt sprejas svart för att bli ljustät. Någon typ av lock behövs också till kortsidorna för att täta mot ljus. Optimalt hål är 0,15mm i diameter vilket ger en bländare på ƒ:100.

Jag brukar skära ett hål i innerlådans botten och montera hålkamerahålet mitt emot på ytteraskens utsida. Kantlocken tillverkas enkelt av papper och svart eltejt, men elegantare av papp och och pålimmat svart papper. Filmen laddas i mörkrummet som bilden visar och klipps till i mörkret utan problem. Det enda som kan vara svårt med den här kameran är filmframkallningen. Man kan med litet möda snurra upp filmslattarna på en framkallningsspiral men rätt ofta hoppar de ur läge under framkallningen.

Påskamera 2.0

Tag en liten papplåda, liten nog att rymmas i en sån där svart plastpåse som fotopapperet kommer i. Montera aluminiumbiten med hålet mitt på lådans ena långsida. Klipp till ett lucka i påsen som passar framför hålkamerahålet. Sedan är det hela klart! In i mörkrummet och ladda med film eller papper. Stäng till låda och påse med en bit tejp. Ut och fota. Finns alla grejorna hemma så snor man ihop den här kameran på 3 minuter. Snabb, ful och vädertålig! (och vindkänslig)

Pappkartongen

Det här är en av de vanligaste och fulaste hålkamerorna. Den har sina poänger, man bygger den snabbt, pappersnegativen (1st 24x30cm eller 2st 18x24cm) är stora och borgar för rätt hög bildkvalitet. En stor flyttkartongkamera med bildavståndet 500mm har ett optimalt hål på 0,8 mm och får då en blädare på ƒ:625. Glöm inte bort att en pappkartong aldrig är ljustät i sig själv utan kräver att bli svartmålad eller fodrad med svart papper. Den svenskamerikanska fotografen Sandy Moss gjorde direktpositiva bilder på cibachromepapper i rackarns stora flyttkartonger. Mycket fräckt. Kom ihåg att papp inte är vädertåligt. Klä kameran med en sopsäck vid fuktigt väder. Kameran på bilden är 25 cm hög, 40 cm bred och har 30 cm mellan hål och film/papper. Ett enkelt löst papplock ljustätar ordentligt tillsammans med lådans egna flikar.

Trelådorskameran

Nu blir det pappslöjd. Utgå ifrån ett färdigt film- eller fotopappersformat. Som bilderna visar (och namnet säger) består kameran av tre lådor. Dessa passar i varandra på så sätt att de skapar ett ljuslås och samtidigt håller filmen/fotopapperet på plats. Det här är min favoritkamera. Och den är förhållandevis enkel att bygga förutsatt att man tycker om skalpeller, vinkelhakar, papp och klisterremsor. Bygg många när du ändå håller på! Ett år fick alla mina fotoelever var sin byggsats (15 tillskurna bitar per kamera) och det kanske var några för många, men 4 – 5 stycken går det lätt att sno ihop på en eftermiddag. Just den här kameran heter ”Den mulna kameran” och har ett hål på 0,3 mm istället för det optimala 0,2 vilket ger ett helt bländarsteg mer ljus. (ƒ:133 istället för ƒ:188)

Nackdelen med kamerorna jag beskrivit hittills är att de måste laddas om i mörkrum mellan varje exponering. Man kan gilla läget och tycka att den långsamma arbetsgången skapar eftertanke (eller nåt), eller så löser man det genom att tillverka flera kameror. Man kan också försöka anpassa kameran till någon typ av filmhållare. Min gula kamera har byggts för att fungera tillsammans med 4×5 tums bladfilmskassetter. En filmkassett har också byggts om till mattskiva för att jag ska kunna fokusera de stunder då jag har lins på kameran istället för hål. Jag har också ett tokstort hål som är allt för stort att fotografera med men som ger så mycket ljus in i kameran att jag kan använda mattskivan för komposition. Att bygga en ”spring back” som storformatskamerorna har är överkurs. Det går lika bra med gummisnoddar. (Snälla brevbärare slänger tjocka fina gummisnoddar på min gata.) Frontplattan på den här kameran har samma mått som min storformatkameras objektivplatta. På det sättet är det förhållandevis smidigt att byta mellan olika hål och som sagt också till ett linsobjektiv när man så vill.

Collagekameran

För att kunna ta dagboksbilder på ett enkelt sätt byggde jag en kamera med flera öppningar som ger en serie bildöar på samma filmruta. Genom att placera hålen på lagom avstånd från varandra tonar bilder över i varandra helt skarvlöst. Läs mer om teorin bakom på introduktionssidan.

Min ursprungliga collagekamera var gjord av en cigarettask i plåt, och det här är en litet förfinad gåbortsversion av den tidigare. Den är tillverkad av Konstnären och Universalgeniet Jan Cardell i mdf-board, mässing och galvaniserad plåt. Sex magneter tätar framför var sitt hål. De fyra mässingsskruvarna är där för att spänna de gummisnoddar som håller filmkassetten. Kamerans baksida syns i högerspalten.

Småbildsrullehålkameran

Den här kameramodellen hade jag gärna kommit på själv! Rätt länge har jag försökt lösa filmframmatningen av en rulle småbild i en hemmabyggd kamera och när jag sedan fick se den här modellen skämdes jag närapå. Den är enkel och genial, men kräver ett mörkrum (eller laddsäck) för laddningen av kameran. Tricket är att man drar ut hela rullen i mörkret och låter filmen spolas tillbaka in i sin kassett! Den är förhållandevis enkel att bygga. Det som däremot var svårt var att hitta en lagom stor plåtask. Blomaffärer och inredningsbutiker är mitt tips. Svindyra lavendeltvålar kan man också köpa i plåtask. Vill du se en instruktionsfilm på en liknande kamera har du en sådan HÄR

3D-kameran

Det är superenkelt att bygga en riktigt bra stereokamera. Eller – egentligen räcker det med två hålkameror bredvid varandra och du har en fullgod 3D-kamera. Färgade glasögon går att köpa på till exempel teknikmagasinet. Det finns två sorter för olika syften. Grön/Magenta används oftast för tryck. För ljusbilder är Cyan/Röd vanligast. Se bilden på Ruben och Tuva överst på sidan

Hela-rummet-kameran

Den här kameran är nog den allra mest spektakulära: Mörklägg hela rummet. Spara en liten fläck på ett fönster och montera ett hål där. Det som jag tycker är extra roligt  är möjligheten att sitta inuti kameran, se motivet projiceras inne i rummet och kunna göra det här tillsammans med andra. Ju större kamera du bygger desto högre bländarvärden får du, förutsatt att du strävar efter en så skarp bild som möjligt. (jämför till exempel tändsticksaskkameran och pappkartongkameran på den här sidan) Hålet blir trots det ordentligt stort, större än du kan drilla med en knappnål. Jag föreslår att du struntar i knivskarpa bilder just nu och istället försöker få en ljusstarkare bild. Gör hålet med en hålstans till exempel. Det hålet ger bländarvärde ƒ:300 på 1,5 meters bildavstånd. Mitt hålkamerarum är ett klassrum med diskbänk vilket gör att jag kan framkalla mina hålkamerabilder (på pappersnegativ) inuti min kamera! Kom ihåg att vara rädd om miljön och dig själv. Läs datablad och säkerhetsföreskrifter! Läs också mina tips om framkallning HÄR.